Där medelhavet är som det en gång var
Sök
Hitta
Namn
Grupp
select
Från:
RadDatePicker
Open the calendar popup.
Att:
RadDatePicker
Open the calendar popup.
 

 

Kroatiens nationalparker

den 22 april 2012

Plitvice Lakes

Plitvicesjöarna

Nationalparken Plitvicesjöarna är ett egenartat hydrogeologiskt karstfenomen och förklarades som nationalpark år 1949. Det är Kroatiens äldsta och mest besökta nationalpark. Parken består av ett skogsklätt bergsområde med 16 kristallklara blågröna sjöar i olika storlek. Sjöarna får sitt vatten från ett stort antal åar och bäckar förbundna genom kaskader och vattenfall. Parkens, och hela Kroatiens, högsta vattenfall är det 78 meter höga Veliki slap (Stora vattenfallet). Förutom höjden skiljer den sig även från de andra vattenfallen på grund av att den uppstår från en å som störtar ner för en brant klippa. De andra vattenfallen utformas av sjöar.
En av parkens säregenheter är de travertinbarriärer som har uppstått under en tidsperiod av cirka tiotusen år. De stora skogsområdena, de exceptionellt vackra sjöarna och vattenfallen, den rika floran och faunan, bergsluften, höstfärgernas kontraster, skogsstigarna och träbroarna är några tilldragelser i detta unika område. UNESCO utnämnde redan 1979 Plitvice till naturvärldsarv, ett av de första i världen.
I Nationalparken Plitvicesjöarna finns även floden Koranas källa. Floden får sitt vatten från sjöarna. Men Plitvice är inte bara rikt på vatten utan också skog. Dessa är bebodda av Europas tre största rovdjur: brunbjörn, lodjur och varg. Skogarna är även rika på endemiska växter typiska för dessa delar av Europa, t ex gräsklockor och Ranunculus thora. Men de endemiska växterna är bara en del av det rika växtlivet, här finns så många som 1146 olika arter och 44 av dem är fridlysta i Kroatien.
Turismens första allvarliga utveckling i Plitvicesjöarna började år 1861 och i fjol hade parken för första gången mer än en miljon besökare. Parkens sammanlagda yta är 29 685 hektar. Sjöarna utgör 200 hektar, skogarna 13 320 hektar och resten är gräsmattor och andra ytor.

www.np-plitvička-jezera.hr

Paklenica

Paklenica utnämndes till nationalpark år 1949, bara ett par månader efter Plitvicesjöarna. Nationalparken Paklenica omfattar 96 kvadratkilometer och dess säregenhet är skogarna. Till skillnad från den nästan helt skogsfria södra delen av Velebit är Paklenica mycket rikt på skog. Särskilt utbredda är svarttallskogarna och det är efter deras tidigare åtråvärda kåda (Paklini) som Paklenica fått sitt namn.
Av nationalparkens geomorfologiska egenskaper är de mest attraktiva och imponerande delarna två beundransvärda raviner, Velika i Mala Paklenica (Stora och Lilla Paklenica), inskurna i berget Velebit. Paklenica besöks av mer än 100 000 personer och de trognaste gästerna är klättrarna. Dem kan man se uppflugna på klipporna från vår till höst, särskilt på Kroatiens största klippa Anića kuk (712m). I nationalparken finns flera grottor och fördjupningar där den största och mest kända är grottan Manita peć ovanför ravinen Velika Paklenica och Jama Vodarica mellan ravinen Velika och Mala Paklenica.
Parkens rika flora återspeglas i listan över 1000 förekommande växtarter och underarter som man hittat fram till idag. 79 av dem är endemiska. Paklenicas olikartade habitat samt höjdskiktningen gör området till en optimal levnadsmiljö för många olika djur. Inom parkens område finns 230 fågelarter, 53 däggdjurarter, 31 groddjurarter och reptiler och 11 ormarter.

www.paklenica.hr

Risnjak

Nationalparken Risnjak finns i Gorski kotar, det mest skogsbevuxna området i västra Kroatien. Parken ligger i inlandet bakom Rijeka och Kvarnerkusten, bara 15 kilometer fågelvägen från havet.
Risnjak utnämndes till nationalpark år 1953. Från den ursprungliga ytan av 3 014 hektar utvidgades parken år 1997 till sammanlagt 6 350 hektar. Nu omfattar den utöver den centrala delen av massivet Risnjak även bergsmassivet Snežnik och floden Kupas källa tillsammans med dess övre flöde.
Parkens område är uppdelat i två zoner - ett strikt fridlyst område och ett måttligt fridlyst område. Totalt är mer än 4 300 hektar av området helt fridlyst och här finns ingen verksamhet, bara vild natur. I ett mindre område av parken kan man hitta ett stort antal naturliga attraktioner och detta område är ett fridlyst naturområde av högsta grad.
Det stora massivet Risnjak, med sina vita nakna upphöjda klippor på de högsta topparna, höjer sig dominerande över de gröna skogarna i Gorski kotar. Veliki Risnjaks topp (1 528 m) är en krona av sten och även en av Kroatiens vackraste utsiktsplatser. Ifrån den ges man en oändlig utsikt över Kvarnerbukten, Kamnik och Julian Alperna, Snežnik i Slovenien, Klek, Bjelolasica och Velebit. Besökarna kan vila ut och hitta logi i fjällstugan ”Dr Josip Schlosser Klekovski” alldeles nedanför Risnjaks topp. Stugan har 43 bäddar och är öppen från början av maj till slutet av oktober. Floden Kupas källa, en av karstområdets olösta mysterier, är en av Kroatiens bredaste, djupaste och mest kraftfulla källor. På 321 m över havet har vattenmassan bildat en liten sjö med turkost vatten.
Området kring floden Kupas övre flöde, som finns inom parkens gränser, kallas för den magiska fjärilsdalen eftersom man funnit 69 arter av dagfjärilar i detta område. Om Nationalparken Risnjaks rika djurliv vittnar även det faktum att ett stort antal däggdjur bor i området. Bland annat bor här Europas tre stora rovdjur: brunbjörnen, vargen och lodjuret samt 114 fågelarter.
Bergsmassivet Snježnik ligger nordväst om den något högre toppen Risnjak och kännetecknas av en rik växtlighet. Från den steniga toppen Snježnik (1 506 m) finns en underbar utsikt och den är omgiven av blomsterängar. Förutom Risnjaks toppar kan naturälskarna besöka utbildningsstigen Leske (4,2 km lång med 23 informationsskyltar), bergsängarna Lazac och Šegina och oöverskådliga, bevarade skogar.

www.risnjak.hr

Mljet

Nationalparken Mljet är Adriatiska havets äldsta nationalpark. Den upptar öns nordvästra tredjedel och omfattar idag 5 375 hektar fridlyst markområde och omgivande hav. Detta område utnämndes till nationalpark i november år 1960 och år 1997 lades även det omgivande havet till. Mljet fick status som nationalpark på grund av sitt enastående kulturhistoriska arv som går tillbaka till de Illyriska stammarnas, Romarrikets och Dubrovnikrepublikens tid. Störst förtjänst till att ön utnämndes till nationalpark hade dock de sötsalta sjöarna, den rikliga vegetationen, den flikiga kusten, klipporna, reven och det stora antalet småöar samt en riklig, ständigt grön vegetation på de omgivande bergen. Bergen reser sig brant över havsytan och döljer de många karstfälten och gaml orter med hus byggda av sten.
De salta sjöarna på Mljet utgör ett unikt geologiskt och oceanografiskt fenomen i karstområdet, betydelsefulla inte bara i våra trakter utan även på internationell nivå. Veliko i Malo jezero (Stora och Lilla sjön) har med sin skönhet och ännu oupptäckta hemligheter lockat naturforskare och andra nyfikna turister under många årtionden. Från havssidan tränger sig nämligen en knappt märkbar kanal (kanalen Soline) in i ön och bildar först Veliko jezero (Stora sjön) och därefter, genom en ännu smalare kanal, Malo jezero (Lilla sjön). Invånarna kallar dem för sjöar eftersom de ser ut som det, även om de innehåller havsvatten. Nationalparken Mljet är även speciell för det faktum att mer än 90 procent av dess sammanlagda yta är täckt med skog, anledningen till att Mljet kallas för Den gröna ön.
Aleppotallskogen runt sjöarna på Mljet anses vara den vackraste och bäst bevarade skogen i sitt slag i Medelhavsområdet.
I mitten av Veliko jezero finns ännu en naturvetenskaplig, kulturhistorisk och turistisk attraktion: den pittoreska lilla ön St Maria med en kyrka och Benediktinerkloster från 12:e århundradet. Denna lilla ö är på grund av sin exceptionella estetik och starka kulturella och andliga dimension Nationalparkens symbol. Hos folket är den mer känd under namnet Melita, efter det hotell och restaurang som ända tills nyligen fanns i den gamla klosterbyggnaden.
Havet kring ön Mljet är havsmunkens favorithabitat. Den berömde franske oceanografen Jacques Cousteau dök för cirka fyrtio år sedan i havet kring ön och påstod att det var ett av de renaste i världen. Man kan besöka Nationalparken Mljet om man tar båtlinjen från Dubrovnik eller färdas på en av de många turistbåtarna från Korčula, Hvar eller Split som huvudsakligen lägger till i hamnarna Polače och Sobra. Sjöarna är förbundna med orterna Polače och Pomena genom gångstigar.

www.np-mljet.hr

Kornati

Kornati är en separat ögrupp belägen i den centrala delen av det kroatiska Adriatiska havet. På grund av landskapets enastående skönhet, intressanta geomorfologi, den mycket flikiga kustlinjen och ett särskilt rikt biosamhälle i havets ekosystem utnämndes den största delen av Kornati år 1980 till nationalpark.
Nationalparken Kornati täcker en yta av 220 kvadratkilometer och omfattar 89 öar, holmar och skär. Invånarna på ön Murter är ägare till mer än 90 procent av Kornatiögruppen. I parken finns ett överflöd av naturliga och kulturella säregenheter och det mest kända fenomenet är
”kronorna”. Det är Kornatiögruppens branta klippor som är vända mot det öppna havet. De representerar en stor tektonisk spricka som sträcker sig från Istrien och slutar någonstans i centrala Dalmatien. Kornati har ett stort antal utsiktsplatser varav den högsta och mest imponerande är Metlina på ön Kornat. Den del av Kornatiöarnas ”krona” som finns under havsytan är mycket speciell och gör att man tappar andan.
I nationalparken finns sju områden där man kan dyka men det är bara tillåtet att dyka i godkända, organiserade dykargrupper. Kornatiöarna kallas med rätta i turistiska publikationer för ett nautiskt paradis eftersom det är en oförglömlig upplevelse att kryssa mellan de 89 öarna, kobbarna och reven. I naturparken finns det ett 20-tal restauranger och tavernor som erbjuder inhemska maträtter av hög kvalitet, framför allt havsspecialiteter och lokalt lammkött. På Kornatiöarna kan man bara övernatta på båtar och det är tillåtet att ankra i 20 utvalda vikar.
Den första bekräftade koloniseringen av Kornatiöarna dateras från Illyrernas tid. De lämnade efter sig små fyrkantiga boningar som vittnar om att Kornatiörarna var väsentligt befolkat under förhistorisk tid. Den bysantinska tiden lämnade enligt många den mest imponerande byggnaden på Kornatiöarna, fästningen Tureta på ön Kornat, som antas vara byggd under 6:e århundradet. Man antar att den användes i militära syften, för att kontrollera och säkra sjöfarten i dåtidens ganska osäkra Adriatiska hav. En annan intressant byggnad från den bysantinska tiden är en basilika från fornkristen tid, belägen under fästningen Tureta. Den mycket imponerande lilla kyrkan Gospe od Tarca dateras från medeltiden. Även resterna av saltmagasin och översvämmade rester av saltanläggningen i viken Lavsa dateras till medeltiden, förmodligen till andra hälften av 1300-talet. På den lilla ön Vela Panitula byggdes i början av 1500-talet ett venetianskt slott som framför allt användes som en plats där man samlade in fiskeskatt av Kornatiöarnas fiskare. Slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var en tidsperiod då de flesta jordbruksverksamheterna ägde rum på Kornatiöarna och under den tiden gjordes även ett komplex mosaik av torra stenmurar, idag en av parkens mest intressanta attraktioner.

www.kornati.hr

Brijuni

Brijuni, för många ”ett paradis på jorden” och en plats för lyx och glamour, utnämndes till nationalpark år 1983. Brijuni omfattar 14 öar med omgivande hav på en yta av 34 kvadratkilometer vid Istriens västra kust, mitt emot orten Fažana. De största och mest kända öarna är Veliki i Mali Brijuni (Stora och Lilla Brijuni). En legend säger att rester av Edens lustgård med änglars hjälp samlades på denna plats för att, i skydd av vågorna, bli en påminnelse för människosläktet.
Ögruppen har ett rikt förflutet, de personer som bebodde ön lämnade efter sig en rad kulturhistoriska sevärdheter. En av de mest kända är Kastrum, en gammal bebyggelse som följer en regelbunden planritning. Byggnaden var omringad av tjocka murar och i närheten finns basilikan St Maria från 6:e århundradet. Intill kyrkan restes så småningom även ett Benediktinkloster. En av öns betydelsefulla kyrkor är även St Germans kyrka från 15:e århundradet. Där finns idag en utställning med kopior av glagolitiska inskrifter och fresker från Istrien och Kvarner.
Inte långt från viken Verige finns rester av ett romerskt sommarresidens med en rad byggnader som användes för olika ändamål, som tempel, bad och fiskdammar. Här finns även Gradina, rester av bebyggelser från bronsåldern, med bevarade murar och begravningsplats.
Brijuni var under venetianernas styre under den längsta tidsperioden i historien men det Brijuni som man möter idag är Paul Kupelwiesers verk. Denne österrikiske magnat köpte hela ögruppen i slutet av 1800-talet och gjorde den till en exklusiv plats vid den dåvarande österrikisk-ungerska Rivieran. Där ville den europeiska aristokratin synas, antingen det var på golfbanan och poloturneringarna eller i hotellet och kasinot. Så var det även under de kommande decennierna då Brijuni blev stadschefens sommarresidens. Det var inte ovanligt att den politiska eliten frotterade sig med musikstjärnor och filmstjärnor som Elizabeth Taylor, Richard Burton och Sophia Loren. Några av dem fick möjlighet att tillbringa natten i lyxvillorna. Även under modern tid besöks Brijuni av kändisar som Placido Domingo och prinsessan Caroline av Monaco.
På Brijuni finns också en etnopark och safaripark med olika djurarter. Här ser man raser från hela världen som zebror, dovhjortar, lamor, elefanter och antiloper, liksom inhemska arter som istrisk nötkreatur (boškarin), istriska får och åsnor. På ön har man även funnit mer än 200 förstenade fotavtryck från dinosaurier. På Brijuni erbjuds logi i hotellen Neptun-Istra och Karmen samt villorna Lovorka, Primorka och Dubravka.

www.brijuni.hr

Krka

Krka är en nationalpark som är känd för sitt stora antal sjöar och vattenfall. Den har fått sitt namn efter floden Krka och utnämndes till nationalpark år 1985. Parken finns i centrala Dalmatien, nedströms från Miljevac, och bara några kilometer nordöst om staden Šibenik. Den omfattar området längs floden Krka, som har sin källa vid foten av berget Dinara i närheten av Knin. Floden rinner genom en 75 km lång kanjon, genom Prokljanska sjön och mynnar ut i Šibenikviken. Parken omfattar 142 kvadratkilometer. Floden Krka har idag sju travertinvattenfall, sin skönhet får den av ett naturligt karstfenomen. Floden bör besökas under våren och sommaren eftersom den då är som vackrast och erbjuder svala bad i det klara vattnet.
Även om Krkas vattenfall inte är allt för höga utmärker sig Roški slap och Manojlovac, som med sina 32 meter är nationalparkens största vattenfall. Roški slap (Roška vattenfallet) faller från 22,5 meter ner i Visovačka sjön, en av parkens livligaste delar. Här finns en grupp vattenkvarnar, ett värdefullt etnografisk arv. Krkas flöde leder vidare till Skradinski buk, förmodligen parkens vackraste vattenfall. Buk omfattar 17 travertintrappor som totalt är 800 meter breda. Intill Skradinski buk kan man också se en etnografisk samling och gamla vattenkvarnar samt korgar och stupe - en anordning som en gång i tiden användes för rengöring av golvmattor, överkast, tyg och kläder.
Besökarna stannar gärna upp på Visovac, en liten ö mitt i sjön med samma namn. Franciskanmunkarna månar om ön på samma sätt som de i många århundraden sörjde för att bevara kulturen i dessa trakter, vilket framgår av de många verken i klostrets museum. Vissa föremål är från romartiden, närmare bestämt från 1:a århundradet, och här finns även en rik samling av dokument från tidsperioden för de turkiska erövringarna. Förutom att värna om de många historiska lämningarna odlade franciskanerna även olika växter. På ön finns så många som 195 växtarter.
En av parkens sevärdheter är vattenkraftverket Jaruga, nedanför vattenfallet Skradinski buk.
Det är det andra äldsta vattenkraftverket i världen och blev färdigt den 28 augusti 1895, bara tre dagar efter det första vattenkraftverket vid Niagarafallen. Liksom i alla de andra nationalparkerna finns det många växtarter och djurarter i Krka. Parken är habitat för 860 växtarter och av 20 fiskarter är 10 endemiska, vilket gör Krka till ett naturligt minnesmärke av högsta grad och en av Europas rikaste floder. Här finns även två endemiska ödlor: den adriatiska ödlan och den dalmatiska kölödlan. De 221 fågelarterna gör Krka till ett av det rikaste ornitologiska områdena. Parkens biologiska skatt utgörs av 18 fladdermusarter, till största delen arter som är nästan helt utrotade i hela Europa.

www.npkrka.hr

Sjeverni Velebit

Sjeverni Velebit utnämndes till nationalpark år 1999 på grund av att ett relativt litet område hyser en mångfald av karstfenomen och djur- och växtliv. Inom parken finns det strikta reservatet Hajdučki och Rožanski kukovi, som är ett speciellt geomorfologiskt fenomen där man till idag hittat mer än 150 hålor. Den mest kända är Lukina jama (Lukinahålan) som upptäcktes år 1999, en av de djupaste i världen. Här finns det botaniska reservatet Visibaba och Zavižan-Balinovac-Velika kosa som utmärker sig med en rik alpin flora. Inom reservatet finns Velebits kända botaniska trädgård som grundades år 1967.
I södra delen finns Štirovača, ett särskilt reservat för skogsvegetation. Parkens yta upptar 109 kvadratkilometer och korsas av ett stort antal bergsstigar. Den mest kända är Premužićeva staza (Premužićevastigen). Den går genom sjeverni Velebits vackraste och mest intressanta delar. Från bergstopparna får man en underbar utsikt över Adriatiska havet och öarna Pag, Rab, Goli, Prvić och Krk samt på Likas inland från den kontinentala sidan.

www.np-sjeverni-velebit.hr
 
 
 
 

Cookie policy

In order to provide you the best experience of our site, and to make the site work properly, this site saves on your computer a small amount of information (cookies). By using the site www.croatia.hr, you agree to the use of cookies. By blocking cookies, you can still browse the site, but some of its functionality will not be available to you.

What is a cookie?

A cookie is information stored on your computer by the website you visit. Cookies allow the website to display information that is tailored to your needs. They usually store your settings and preferences for the website, such as preferred language, e-mail address or password. Later, when you re-open the same website, the browser sends back cookies that belong to this site.

Also, they make it possible for us to measure the number of visitors and sources of traffic on our website, and as a result, we are able to improve the performance of our site.

All the information collected by the cookies, is accumulated and stays anonymous. This information allows us to monitor the effectiveness of the websites and is not shared with any other parties.

All this information can be saved only if you enable it - websites cannot get access to the information that you have not given them, and they cannot access other data on your computer.

Disabling cookies

By turning off cookies, you decide whether you want to allow the storage of cookies on your computer. Cookies settings can be controlled and configurated in your web browser. If you disable cookies, you will not be able to use some of the functionality on our website.

More about cookies can be found here:

HTTP cookie
Cookies