År 305 då den romerske kejsaren Diocletianus, med praktiskt taget hela den då kända världen under sina fötter, bestämde sig för att bygga en sommarvilla och i den vistas resten av sitt liv, tvekade han inte var den skulle byggas. I Dalmatiens hjärta, i hans födelseort Asphalatos väl skyddade vik, med Splitarkipelagens öar på sjösidan och med höga berg på fastlandssidan, prickade Diocletianus visionärt in en ny punkt på Adrias karta – den framtida staden Split.
Endast 6 km från det dåvarande kosmopolitiska Salona, provinsen Dalmatiens centrum som då räknade upptill 60 000 invånare, reste sig det kejserliga residenset. Med kraftiga murar, talrika torn, tempel och badanläggningar tronade det som nu är Kroatiens största ansamling antika monument. Det var ett residens utan motstycke i dåtida byggande. Även om många av dess urspungliga delar försvunnit under de gångna sjutton seklens obrutna liv, har det berikats med andra arkitektoniska och konstnärliga verk av senare datum. Bland annat har en katolsk katedral uppförts på en del av den plats där det magnifika mausoleet för den siste kejsarhedningen stod. Katedralen är tillägnad S:t Duje en martyr som just denne Diocletianus lät avrätta.
Naturen har varit givmild mot mellersta Dalmatien då den förädlade dess kust och långa kiselsandplager med skuggande och doftande gröna tallar och prydde den med en ökedja av sällsynt skönhet. Alldeles ovanför stränderna längs den kända Makarskarivieran, i naturreservatet på berget Biokovo, hittar man än idag strövande gemser. Här kan ni bevittna sommargryningens oförglömliga soluppgångar medan blicken når ända till Adriatiska havets mest avlägsna öar.